FRÅN LINCOLN CENTER I NEW YORK TILL MAGLE KONSERTHUS: Katie Liu, violist

Viola, computer science, gotisk litteratur och New York Philharmonic

ÖVRIGA BILJETTLÄNKAR

Grazyna Bacewicz musik kan vara en ny upplevelse för många i publiken i Magle Konserthus den 23 mars. Efter att Katie Liu skickade en video av hennes fyra Caprices till mig ville jag genast ha med den musiken i Lunds Beethovenfestival.

“Jag förberedde dessa Capricer för en tävling för ett par månader sedan, och det är ett av mina favoritverk att spela. Det är en uppsättning violinstycken som är transkriberade för viola. Bacewicz var en tonsättare vars kompositionsstil utvecklades under hennes livstid, och detta stycke (skrivet 1968) kom till under hennes “sena” era, som innehåller en hel del avantgarde. Det finns okonventionella, nya notationer och hon använder nyskapande sätt att skapa klangfärger och artikulation.. Det är ofta spöklik, skrämmande musik”.

Jag känner Katie i sedan många år, och jag vet hur hennes charmiga, utåtriktade personlighet kan förvandlas till en violast som helt går in i musiken med en enorm fokus och en vilja av stål. När hon spelar kan hon vara det perfekta exemplet på artistförvandling: hon “blir” musiken…döm själva!

Katie Liu är född och uppvuxen i New Jersey, Hon har utbildat sig vid tre av USAs främsta universitet och är en ung musiker med en stor talang på många områden. Hon är student vid Yale School of Music, hon tog sin Master of Music-examen vid Colburn School och hon har även examen från Princeton University i bland annat computer science. Hennes avhandling hade temat “The intersection of classical music pattern recognition, machine learning, and neural networks”. 

Katie började spela violin vid 5 års ålder, men provade viola när hon studerade vid Princeton och blev omedelbart begeistrad i instrumentet. 2015 var hon pristagare av National YoungArts Foundation och 2019 var hennes första Sverigebesök då hon under en konsertturné spelade med bland annat Per Tengstrand. Hon gjorde sin solodebut 2019 med Princeton University Orchestra och valdes i stor konkurrens  som deltagare i Hindemith International Viola Competition (2021) och Tokyo International Viola Competition (2022).

De flesta känner till Princeton University, men det kanske inte lika många svenskar som är bekanta med Colburn School. Det är en elitskola som erbjuder sina studenter en kostnadsfri utbildning (jämför med Juilliard, där den årliga kostnaden är 52 000 dollar) . Om du kommer in, vill säga. Bara de bästa unga musikerna försöker, och av de som söker in är det ungefär fem procent som kommer in. Detsamma gäller för Yale School of Music som också är avgiftsfri, vilket innebär att talang och hårt arbete, inte pengar, avgör om du kommer att bli antagen till universitetet.

Katie började spela violin som mycket liten, påhejad av sina föräldrar. Hennes pappa var, och är än i dag, passionerad lyssnare av klassisk musik-älskare speciellt violinmusik. Men under studierna i Princeton hände något som ändrade Katies musikaliska liv:

“Jag hade spelat violin sedan jag var fem. Under mitt andra år på Princeton, närmare bestämt i januari 2018, plockade jag upp en viola som en vän hade och började spela på den. Instrumentet kändes så rätt, och enkelt. Det var ett väldigt spontant beslut då, men jag ville prova och utforska något nytt.

Jag drogs direkt till instrumentets klang och det kändes så naturligt i mina fingrar. Jag insåg att att spela viola hjälpte mig att växa som musiker och odla en djupare förståelse för musiken jag spelar, och det tog snabbt över som mitt huvudinstrument.”

Katie tog den ganska ovanliga resan att inte bara gå till musikkonservatorier utan också på en icke-musikalisk utbildning. Det var överväldigande ibland, men hon lärde sig att få det att fungera.

“Det var definitivt en av mina största utmaningar på Princeton, och det fanns många tillfällen där jag inte kunde öva så mycket utan att överanstränga mig. Jag har lärt mig att daglig regelbundenhet är nyckeln: även när det var hektiskt, fanns det alltid tid för att öva några skalor, eller för att arbeta med en specifik fras, på samma sätt som det finns tid för måltider. Jag byggde helt enkelt in det i min dagliga rutin, vilket återigen var det viktigaste: öva varje dag“.

På Princeton University var Katie en del av kammarmusikgruppen Opus, som började arbeta tillsammans med mig och uppträdde på Music on Park Avenue-serien i New York City. Katie nära vän med violinisten Hana Mundiya och cellisten Leland Ko som också gick på Princeton. Tillsammans med dem spelade jag Brahms pianokvartett i New York och i Sverige. Det var Robin Park, som ju också kommer till Lunds Beethovenfestival, som sa till mig… “Den nivån i en stråktrio kommer aldrig att finnas igen på Princeton.” Jag håller med!

Mundiya, Ko och Liu framför Vikens kyrka i Helsingborg 2019

Du studerar nu på Yale School of Music, hur är det?

“Jag stortrivs på Yale School of Music och jag känner mig väldigt nära mina studentkamrater. Min erfarenhet här är till stor del formad av min violaprofessor, Ettore Causa. Han har ägnat en enorm energi på att få mig att växa som musiker och jag tror inte att jag skulle ha utvecklats på det sätt jag gjort under de senaste två åren utan honom“.

Jag kan också ta en mängd olika klasser här – några av mina favoriter inkluderar en klass i gotisk litteratur och i första ordningens logik. Den största utmaningen med att vara student här är definitivt att balansera mina externa engagemang med mina skyldigheter här; Jag blir ombedd att spela i violasektionen i New York Philharmonic relativt ofta, vilket alltid är en fantastisk upplevelse.

Senast du var i Sverige var du några år yngre, nu kommer du tillbaka för att gästa Lund och en Beethovenfestival, hur känns det?

“Jag var inte alls lika seriös musiker under Princetonåren som jag är nu. Som liten kunde jag bara drömma om att jag skulle göra konserter som dessa. Det är hjärtevärmande att se åren av tillväxt och erfarenhet som jag haft lyckan att få.”

Under pandemin kontaktade jag Katie för att vara en del av dokumentärserien jag gjorde om Franz Schubert. I Sverige hade vi framfört Schuberts Arpeggionesona: tanken var att spela in och filma separat i våra hem, skicka filer till varandra och sedan sätta ihop det hela genom redigering. Det var en viktig del av dokumentären eftersom violan var Schuberts favoritinstrument och resultatet har nu setts av tiotusen tittare. Katie medger att det var en tuff uppgift att “spela tillsammans separat”.

“Även om det var okonventionellt, hjälpte processen att spela in på distans att uppskatta personlig kommunikation desto mer, eftersom det var förvånansvärt svårt att spela tillsammans utan normal kommunikation från en repetition. Det fick mig att inse hur mycket människor anpassar sig och reagerar på kroppsspråk när de spelar i en ensemble“.

Leave a comment