Sonater Op. 109, 110 & 111

De tre sista sonaterna är tre musikaliska underverk, där Beethoven, nu i princip helt döv, skriver vackrare och mer fantasifull musik än någonsin. Hans konst har nu nått högre höjder än någonsin. Sonaten i E-dur är innerlig och lyrisk med en variationssats som kan vara inspirerad av Bachs Goldbergvariationer. Den emotionella resan genom sonaten op. 110 är fylld av religiös symbolik. Efter den kärleksfulla första satsen kommer ett slags absurt scherzo, både humoristiskt och mörkt. Sedan följer ett musikaliskt underverk där satserna går in i varandra utan paus. Först i en smärtsam vacker klagosång som blandas med fugaton som får musiken att återvinna levnadskraften. Sonaten slutar i extatisk triumf. Den sista sonaten går från en heroisk livskamp i första satsen till en sublim, överjordisk variationssats där det kan upplevas som att Beethoven redan vistas i livet efter detta.

Dunkers Kulturhus söndagen 25 februari 2018 kl. 15.00

Biljetter släpps i mitten av december

Sonat E-dur op. 109

Vivace ma non troppo — Adagio espressivo
Prestissimo
Gesangvoll, mit innigster Empfindung. Andante molto cantabile ed espressivo

Sonat Ass-dur op. 110

Moderato cantabile molto espressivo
Allegro molto
Adagio ma non troppo
Fuga. Allegro ma non troppo

Sonat c-moll op. 111

Maestoso – Allegro con brio ed appassionato
Arietta – Adagio molto semplice e cantabile